Distribution Law Center: Commission Act

Scope of the Act

Art. 1.

This Act applies to assignments to sell or buy tangible property on behalf of another person in one's own name.

The person who has undertaken the assignment is defined as a Commissioner. The person on whose behalf the sale or purchase is to take place is called the Principal. If the assignment falls within the scope of the Commissioner´s conducted business, the Commissioner is defined as a Trade Commissioner. An agreement between a Commissioner and a Principal is called a Commission agreement.

If the assignment relates to trading in financial instruments, Art. 10, 12, 33, 34 and 39–42 do not apply.

Freedom of contract and the mandatory nature of the Act

Art. 2.

If the Principal is a consumer and the Commissioner is a Trade Commissioner, terms of the agreement that are to the detriment of the Principal, are without effect against him. However, this does not apply to assignments where the Principal is a professional customer according to Chapter 9, Article 5 of the Securities Market Act (2007: 528). A consumer is defined as a natural person who trades mainly for purposes that fall outside business activities.

In cases other than those covered by the first paragraph, the terms of the agreement are subject to the provisions of this Act, unless otherwise stated in the Act.

For the purposes of the first and second paragraphs, practices that have been established between the parties and commercial practices or other practices that must be considered binding for the parties.

Lag (2017: 698).

Commission agreements through inaction

Art. 3.

A Trade Commissioner who receives a request to perform an assignment falling within the scope of the Commissioners’ activities from someone with whom the Commissioner is already in business with, shall notify him without delay if the Commissioner does not wish to carry out the assignment. Otherwise, the Commissioner shall be deemed to have accepted the task.

The obligations of the Commissioner

Art. 4.

In the performance of its obligations, a Commissioner shall take the interest of the Principal into account. The Commissioner shall comply with the instructions of the Principal, inform him to a reasonable extent of such circumstances as may be relevant to the assignment and notify him without delay of the agreements entered into with third parties on behalf of the Principal.

A Trade Commissioner does not have to state with whom an agreement has been entered into, except when the Principal has the right to take over the Commissioner's claims against third parties pursuant to Article 27.

Art. 5.

In case the Principal has set a minimum sale price or a maximum purchase price or has given other instructions for the assignment and the circumstances are such that the instructions cannot or should not be followed, the Commissioner shall request new instructions when it appears reasonable to do so.

A Commissioner who, in the cases referred to in the first paragraph, cannot receive new instructions in time, shall suspend the performance of his duties. However, if there are specific reasons to believe that the Principal would nevertheless want the task to be carried out, the Commissioner shall carry it out in an appropriate manner.

Art. 6.

A Commissioner shall take good care of the Principal´s property. A Trade Commissioner must, if necessary, take out a non-life insurance.

If the Principal´s goods are not individualized, the Commissioner shall keep them separated from other goods of the same kind, unless the Principal has expressly agreed to mix them. The same applies if a Trade Commissioner receives the Principal´s money.

The Commissioner shall report on his assignment.

Art. 7.

A Trade Commissioner who in his notification on agreements entered into pursuant to Art. 4, has not stated with whom an agreement has been entered into, is liable to the Principal for the performance of the agreement.

Art. 8.

A Commissioner who in his notification pursuant to Art. 4 has incorrectly stated that an agreement has been entered into, is liable to the Principal for the performance of the stated agreement. The same applies to a Commissioner who has unjustifiably granted a third party a deferral for the performance of an agreement.

The obligations of the Principal

Art. 9.

A Principal shall, in advance, provide the property with which the Commissioner is to perform an agreement with a third party.

Art. 10.

If a commission assignment is permanent, a Principal who foresees that the scope of the assignment will be significantly less than what the Commissioner had reason to expect, shall notify him without delay.

A Trade Commissioner's right to commission

Art. 11.

A Trade Commissioner, who during the assignment period enters into an agreement with a third party on behalf of the Principal, is entitled to a commission on the agreements.

A Trade Commissioner who has been assigned a certain area or a certain clientele is also entitled to a commission on agreements that the Principal has entered into during the assignment period with a third party belonging to the area or clientele. The same applies to agreements entered into by another Commissioner who has been commissioned by the Principal.

If the amount of the commission has not been determined in the agreement, it shall be a reasonable amount.

If a Trade Commissioner fulfils a service after self-entry pursuant to Art. 19 or for any other reason in relation to the Principal, the Commissioner is entitled to the same commission as if the service had been performed by a third party.

Art. 12.

A Trade Commissioner who has had a permanent assignment, is also entitled to a commission on agreements that have been entered into after the assignment ended, if

the agreement has been entered into in such circumstances as set out in Art. 11 and the Commissioner or the Principal has received tenders from third parties during the assignment period, or
the agreement has been concluded mainly through the Commissioner´s participation during the term of the agreement and has been concluded within a reasonable time after the termination of the assignment.

Art. 13.

A Trade Commissioner is entitled to a commission only to the extent that a third party has performed the agreement. However, if a third party's failure to perform the agreement is due to the Principal or any relationship on his part, such failure does not affect the Commissioner's entitlement to commission.

The terms of the agreement which, in comparison with the first paragraph, are to the detriment of the Commissioner shall have no effect against him.

The Commissioner's right to compensation for the performance of agreements and other expenses

Art. 14.

If a Commissioner himself has been allowed to perform the agreement with a third party which the Commissioner has entered into on behalf of the Principal, the Commissioner is entitled to compensation from the Principal for this. If the Commissioner has performed the agreement in advance without the Principal´s consent, the Commissioner is only entitled to a compensation if a third party has performed the agreement to a corresponding extent.

If the commission is not payable or is not intended to include reimbursement of expenses, the Commissioner is entitled to reimbursement for such reasonable expenses incurred in connection with the assignment.

Commissioner's security right

Art. 15.

As security for a claim for commission or other remuneration from the Principal, a Commissioner has a pledge on the Principal´s goods which the Commissioner has purchased or received for sale in connection with the assignment, if the Commissioner has the goods in his possession or under equivalent control.

A Trade Commissioner is also liable for a claim under the first paragraph on goods that the Principal has purchased or received for sale due to a different commission assignment for the Principal than the one for which the claim has arisen, if the assignment falls within the scope of the commercial activity conducted by the Principal.

A Commissioner who has sold the Principal´s goods has a pledge right on the claim of a third party, unless the Commissioner would have had a pledge on the goods if they had not been sold. The same applies to a claim by a third party for the delivery of purchased goods.

The Commissioner's pledge expires if the Commissioner provides acceptable security for the claim.

Art. 16.

The Commissioner may realize his pledge in accordance with Art. 15 to cover his secured claims, when the claim for which the pledge is secured has fallen due for payment or when another event has occurred which, according to an agreement between the parties, entails the right to realize the pledge.

If the pledge applies to goods that are exposed to rapid destruction or deterioration or that require too expensive care, the goods may be realized earlier than stated in the first paragraph.

The pledge will be sold at auction. Financial instruments and currency may also be sold in other ways or realized through settlement, if this is done in a commercially reasonable manner. A claim from a third party must, if possible, be recovered if it is due for payment.

The Commissioner shall, if possible, inform the Principal before the realization. This however does not apply in the cases referred to in the second sentence of the third paragraph.

If the Commissioner is bankrupt, Chapter 8, Art. 10 of the Bankruptcy Act (1987: 672) applies instead of this Article.

Art. 17.

If a Commissioner has not received a commission or other remuneration from the Principal in a timely manner, or if there are strong reasons to assume that no remuneration will be provided, the Commissioner has the right to withhold materials and documents which the Commissioner has received to fulfil the assignment and that belong to the Principal as a security for his claim. Powers-of-attorney and other documents of special importance to the Principal may not, however, be withheld.

The Commissioner's right to withhold materials and documents ceases if the Principal provides acceptable security for the claim.

The Commissioner's right to stop

Art. 18.

A Commissioner who has purchased goods on behalf of the Principal and forwarded them to the Principal may, in order to secure his right under Article 15, first paragraph, prevent the goods from being handed over to the Principal. The same applies to goods which the Commissioner has held for sale and which have been sent back to the Principal.

The first paragraph applies even if the Principal has received transport documents relating to the goods.

Self-entry and combination

Art. 19.

If a commission assignment is performed in competition with several buyers or sellers, the Commissioner has the right to act on his own behalf as a buyer or seller of the product (self-entry) or to carry out two or more Principals’ assignments against each other (combination). Otherwise, self-entry or combination may only take place if the Principal has expressly approved this. However, such approval is not required if the Principal is an equal counterparty in accordance with Chapter 9, Art. 7 of the Securities Market Act (2007: 528).

If self-entry or combination has taken place regarding agreements entered into in accordance with the first paragraph, the Commissioner shall inform the Principal of this in his notification pursuant to Art. 4.

If the Principal is a trader and the commission assignment does not fall within an area that constitutes an essential part of the business activity, the terms of the agreement which in comparison with this Article are to the detriment of the Principal, are without effect against him. However, this does not apply if the Principal is a professional customer according to Chapter 9 Art. 4 or 5 of the Securities Market Act.

Lag (2017: 698).

Report of price

Art. 20.

A Commissioner shall report to the Principal the price agreed with a third party or, in the event of self-entry or combination, the price approved or determined by the Commissioner.

If, after receiving the commission assignment, the Commissioner has entered into an agreement that would be sufficient to carry out the assignment, the reported price may not be less favourable to the Principal than the price in this agreement. However, this does not apply if the Commissioner shows that the agreement has not been concluded as a result of the Principal´s assignment.

If the assignment refers to financial instruments or other goods that fluctuate rapidly in price, the reported price may not be less favourable to the Principal than what was the usual price when the Commissioner gave his notice pursuant to Art. 4 regarding agreements entered into or when it was satisfactorily documented that the assignment was performed. The message or documentation must state on what day and at what time the message was delivered or the documentation was prepared.

If the Principal is a trader and the assignment does not fall within an area that constitutes an essential part of the business activity, the terms of the agreement which in comparison with this Article are to the detriment of the Principal are without effect against him. However, this does not apply if the Principal is a professional customer according to Chapter 9, Art. 4 or 5 of the Securities Market Act (2007: 528).

Art. 44 provides that a Principal who wishes to demand that another price shall be reported, must notify the Commissioner within a certain time.

Lag (2017: 698).

Art. 21.

The Principal has the right to receive information from the Commissioner about prices that may be relevant in an examination pursuant to Art. 20, second paragraph.

Lag (2017: 698).

The Commissioner's right to reject an agreement

Art. 22.

A Principal may reject an agreement entered into by the Commissioner, if

the Commissioner has acted dishonestly towards the Principal;
the Commissioner has been negligent in concluding the agreement or thereafter and as a result, the Principal´s interest has been significantly neglected, or
the Commissioner self-employed in accordance with Art. 19 without the necessary approval from the Principal.

If the Principal is a trader and the assignment does not fall within an area that constitutes an essential part of the business activity, the terms of the agreement which, in comparison with the first paragraph, are to the detriment of the Principal are without effect against him. However, this does not apply if the Principal is a professional customer according to Chapter 9, Art. 4 or 5 of the Securities Market Act (2007: 528).

Art. 44 provides that a rejection of agreements shall be notified to the Commissioner within a certain time.

Lag (2017: 698).

The Principal´s ownership of the commissioned goods

Art. 23.

A Principal remains the owner of goods that have been handed over to the Commissioner for sale until the ownership passes to a third party or, in the case of self-entry, to the Commissioner.

The Principal immediately becomes the owner of goods purchased by the Commissioner on behalf of the Principal.

A claim against a third party due to his agreement with the Commissioner is reserved for the Principal in preference to the Commissioner's creditors.

Third party rights due to the agreement with the Commissioner

Art. 24.

Through the agreement between the Commissioner and third parties, third parties acquire rights against the Commissioner but not against the Principal.

If a third party acquires a certain good, the good is reserved by the agreement to a third party before the Commissioner's creditors.

Art. 25.

If a third party has, as a consumer, purchased a product from a Commissioner, a third party has the right to make the same claim against the Principal due to defects in the product that he or she can make against the Commissioner, if both the Commissioner and the Principal are traders and the conditions in general are such as stated in Art. 46, first paragraph, of the Consumer Purchase Act (1990: 932). Art. 46, second paragraph of the Consumer Purchase Act does not apply in such a case.

A third party who, on the basis of Art. 46 of the Consumer Purchase Act, has the right to make a claim against a Commissioner at an earlier sales level, may make the same claim against his Principal, if the Principal is a trader.

The provisions of Art. 46, third paragraph of the Consumer Purchase Act on claims against traders in the previous sales chain also apply when a third party wishes to bring a claim against someone who is a Principal.

Sale in violation of the Commission agreement

Art. 26.

If the Commissioner has sold to a third party a product which the Commissioner had for sale on terms that were materially contrary to the Principal´s interest, or if the Commissioner has acted dishonestly towards the Principal at the sale, the third party is still entitled to the product if the third party neither knew nor should have known this. The same applies if the Commissioner has sold a product that the Commissioner held on behalf of the Principal, even though the Commissioner's assignment had ended, and the Commissioner was therefore not allowed to sell the product.

If the Commission agreement has been terminated as a result of the Principal being declared bankrupt, a sale made by the Commissioner shall not, due to the second sentence of the first paragraph, have a greater effect on the bankruptcy estate than it would have had if the Principal himself had undertaken it. If the agreement has been terminated as a result of the Commissioner being declared bankrupt, third parties may not invoke a lack of knowledge of the bankruptcy to a greater extent than would have been possible if the goods had belonged to the Commissioner.

The Principal´s right to take over the Commissioner's claims against third parties

Art. 27.

A Principal may take over the claim against a third party due to an agreement that the Commissioner has entered into with a third party on behalf of the Principal. However, in case of a Trade Commission, the Principal may only take over the claim if a third party is in delay with its payment or delivery or if the Commissioner has breached his accounting obligation, acted dishonestly against the Principal or has been declared bankrupt.

Before the Principal may take over the claim against a third party, the Commissioner must be notified. If the Commissioner so requests, the Principal shall also first pay or provide security for such claim on which the Commissioner has a pledge in accordance with Art. 15, third paragraph.

If the Commissioner himself has fulfilled the third party's payment obligation or delivery to the Principal, the Principal may not take over the claim against the third party.

Art. 28.

A Principal who makes a claim against a third party, shall provide security for what a third party may be obliged to pay or deliver to the Commissioner in accordance with Art. 30, first paragraph, if a third party requests such security.

Security under the first paragraph must not be provided if the Principal shows a written consent from the Commissioner stating that the Principal has the right to assert the claim or if the Commissioner has notified a third party of this.

Art. 29.

If a third party has paid or delivered to the Commissioner in order to fulfil the agreement with him, even though the Principal had taken over the Commissioner's claim under Art. 27, the payment or delivery still applies against the Principal, if the third party neither realized nor had reasonable grounds to suspect that the Commissioner could longer assert the claim.

Art. 30.

If a third party has paid or delivered to the Principal in order fulfil the agreement with the Commissioner, even though the Commissioner still had the right to assert the claim, the payment or delivery still applies against the Commissioner insofar as he has not been harmed by the payment or delivery to the Principal.

If the Principal has invoked a written consent from the Commissioner providing that the Principal has the right to assert the claim, or if the Commissioner has given notice thereof to a third party, and it then turns out that the consent or notice was invalid, a third party payment or delivery still applies against the Commissioner if the third party neither realized nor had reasonable grounds to suspect the circumstances which led to the invalidity. However, this does not apply if the legal act was invalid due to any circumstances as set out in Art. 17 of the Debt Securities Act (1936: 81).

Third party's right to set-off

Art. 31.

A third party may offset a counterclaim with the Commissioner against claims from the Commissioner for the payment for sold goods, even if the third party knew at the time the counterclaim arose that the Commissioner was acting on behalf of another party. Offsetting may also be done with a counterclaim by the Principal, insofar as the Commissioner does not suffer damage from such off-setting.

A third party may offset a claim from the Principal for payment of a purchase price with a counterclaim from the Principal. A set-off may also take place with a counterclaim from the Commissioner if the counterclaim was acquired before a third party realized or had reasonable grounds to suspect that the Commissioner was no longer allowed to assert the claim. However, if the counterclaim became due after this time and after the time when the claim against a third party expired, set-off may not take place.

Termination of the Commission agreement

Art. 32.

If the Principal withdraws the assignment or the Commissioner resigns, the Commission agreement terminates, even if the withdrawal or dismissal is unjustified.

Art. 43 contains provisions on damages.

Art. 33.

If a permanent Commission agreement has not been concluded for a certain period, the Commissioner or Principal may terminate the agreement after the notice period specified in the second paragraph.

During the first year of the assignment period, the notice period is one month. The notice period is then extended by one month for each commenced year of the assignment period until the notice period amounts to six months. The parties may however agree that termination by the Commissioner may take place with a notice period of three months, even if the term of office has been three years or longer.

The parties may, after the termination has taken place, agree on a shorter notice period than what is stated in the second paragraph.

If the parties agree on a longer notice period than stated in the second paragraph, the notice period may not be shorter in the event of termination by the Principal than in the case of termination by the Commissioner.

The notice period is calculated as of the end of the calendar month in which the notice was given.

Art. 34.

A Commission agreement that has been concluded for a certain period of time expires at the end of the period of the agreement.

If the parties continue the commission relationship after the end of the period of the agreement, the agreement shall thereafter be considered as an indefinite agreement. In calculating the notice period pursuant to Art. 33 of such an agreement, the entire duration of the commission relationship shall be taken into account.

The terms of the agreement which, in comparison with the second paragraph, are to the detriment of one of the parties, are without effect against him.

Art. 35.

The Commissioner or Principal may terminate the Commission agreement with immediate effect, if

the counterparty has not performed its obligations under the agreement or this Act and this is of material importance to the other party, and the counterparty knew or ought to have known this, or
there is another important reason for terminating the agreement prematurely.

The terms of the agreement which, in comparison with the first paragraph, are to the detriment of the Commissioner, are without effect against him.

Art. 45 contains provisions on the notification of termination in accordance with the first paragraph.

Art. 36.

If the Commissioner or Principal is declared bankrupt, the Commission agreement expires.

Notwithstanding the bankruptcy of the Principal, the Commissioner may continue the assignment for the period until the end of the day after the date on which the bankruptcy decision was announced in the Official journal of the Government, if the Commissioner was not previously aware or should have been aware about the bankruptcy.

Art. 37.

If the Commission agreement has been terminated, the Commissioner shall, until the Principal himself can safeguard his interests, take such measures as are necessary to protect the Principal from loss, unless this results in significant costs or inconveniences for the Commissioner. The Commissioner is entitled to a fair remuneration for the measures.

Art. 38.

Upon termination of the Commission agreement, property received by the Commissioner in connection with the assignment, shall be returned to the Principal. The Commissioner may however assert his right of security and right to stop according to Art. 15–18.

A Trade Commissioner's right to severance payment

Art. 39.

Once a permanent Commission agreement has expired, a Trade Commissioner is entitled to severance payment, to the extent that

the Commissioner has brought new customers to the Principal or has significantly increased trade with the existing clientele and the Principal will benefit significantly from this, and
a severance payment is reasonable in the circumstances, in particular the Commissioner's loss of commission on agreements with the customers specified in nr. 1 above.

The severance payment shall amount to a maximum sum which corresponds to one year's commission, calculated on the basis of an average over the past five years or the shorter period that the assignment has lasted.

The terms of the agreement which, in comparison with this Article, are to the detriment of the Commissioner, are without effect against him.

Art. 40.

A Trade Commissioner is not entitled to severance payment according to Art. 39, if

the Principal has terminated the Commission agreement because the Commissioner has intentionally or through negligence seriously breached his obligations towards the Principal and the breach gives the Principal the right to terminate the agreement with immediate effect in accordance with Art. 35, first paragraph 1, or
the Commissioner, in agreement with the Principal, has delegated the commission assignment to someone else.

The terms of the agreement which, in comparison with the first paragraph, are to the detriment of the Commissioner, have no effect against him.

Art. 41.

A Trade Commissioner who has terminated a Commission agreement is entitled to severance payment in accordance with Art. 39, only if

the termination is based on circumstances on the part of the Principal which entitles the Commissioner to terminate the agreement with immediate effect in accordance with Art. 35, or
due to the age or illness of the Commissioner or similar circumstances, the Commission's activities cannot reasonably be required to continue.

The terms of the agreement which, in comparison with the first paragraph, are to the detriment of the Commissioner, have no effect against him.

Art. 42.

A Trade Commissioner who, within one year of the termination of the Commission agreement in a notice to the Principal, does not claim the right to severance payment, loses his right to such compensation.

The terms of the agreement which, in comparison with the first paragraph, are to the detriment of the Commissioner, have no effect against him.

Damages

Art. 43.

A Principal or Commissioner who has not fulfilled his obligations under the Commission agreement or this Act shall compensate the other party for the damage thereby caused, unless he shows that this was not due to negligence on his part.

If the Commission agreement has terminated as a result of the bankruptcy of one party, the other party is entitled to compensation for the damage thereby caused.

Art. 45 contains provisions that claims for damages must be notified to the other party within a certain time.

Notice of price report and rejection

Art. 44.

A Principal who wishes to demand a price other than that reported by the Commissioner, must notify the Commissioner within a reasonable time and no later than two years after the Principal realized or should have realized the circumstances on which the claim is based

A Principal wishing to reject an agreement shall notify the Commissioner immediately after the Principal has realized or should have realized the circumstances on which the rejection is based.

The first and second paragraphs do not apply if the Commissioner has acted with gross negligence or in breach of good faith.

Notice of termination and damages

Art. 45.

A Commissioner or Principal who, pursuant to Art. 35, wishes to terminate the Commission agreement with immediate effect or claim damages pursuant to Art. 43, shall notify the other party within a reasonable period of time and no later than two years after that party realized or should have realized the circumstances upon which the termination or claim is based. However, this does not apply if the other party has acted with gross negligence or in breach of good faith.

The risk of certain notifications

Art. 46.

If a notification from the Commissioner pursuant to Art. 3, 42 or 45 or a notification from the Principal pursuant to Art. 44 or 45 has been sent in an appropriate manner, the notification may be invoked even if it has been delayed, distorted or not received.

Limitation

Art. 47.

Regarding limitation, the Prescription Act (1981: 130) applies.

Competition clause

Art. 48.

An agreement between the Commissioner and the Principal providing that the Commissioner shall not conduct business after the termination of the Commission agreement (non-compete clause) is binding on the Commissioner, only

if the non-compete clause has been drawn up in writing, and
in so far as the non-compete obligation relates to the territory or clientele assigned to the Commissioner and the type of goods to which the Commission agreement applies.

Notwithstanding the first paragraph 1, the Commissioner may invoke an oral agreement on facilitation of a non-compete clause.

The Commissioner is not bound by a non-compete clause for more than two years as of the termination of the Commission agreement.

This Article does not prevent the Act (1915: 218) on agreements and other legal acts in the field of property law from being applied to a non-compete clause.

Lagens tillämpningsområde

Art. 1.

Denna lag gäller uppdrag att för en annan persons räkning men i eget namn sälja eller köpa lös egendom.

Den som har åtagit sig uppdraget kallas kommissionär. Den för vars räkning försäljningen eller köpet ska ske kallas kommittent. Om uppdraget faller inom området för en av kommissionären bedriven näringsverksamhet, kallas kommissionären handelskommissionär. Kommissionärens och kommittentens avtal kallas kommissionsavtal.

Avser uppdraget handel med finansiella instrument, gäller inte 10, 12, 33, 34 och 39–42 §§.

Avtalsfrihet och lagens tvingande verkan

Art. 2.

Om kommittenten är konsument och kommissionären är handelskommissionär, är avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för kommittenten utan verkan mot denne. Detta gäller dock inte uppdrag där kommittenten är en professionell kund enligt 9 kap. 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Med konsument avses en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.

I andra fall än de som omfattas av första stycket gäller avtalsvillkor framför bestämmelserna i denna lag, om inte annat anges i lagen.

Med avtalsvillkor jämställs, vid tillämpningen av första och andra styckena, praxis som har utbildats mellan parterna och handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna.

Lag (2017:698).

Kommissionsavtal genom passivitet

Art. 3.

En handelskommissionär, som får en begäran om att utföra ett uppdrag som faller inom området för kommissionsverksamheten från någon som kommissionären redan står i affärsförbindelse med, ska utan dröjsmål meddela denne om kommissionären inte vill utföra uppdraget. I annat fall ska kommissionären anses ha åtagit sig uppdraget.

Kommissionärens skyldigheter

Art. 4.

En kommissionär ska när uppdraget fullgörs ta till vara kommittentens intresse. Kommissionären ska följa kommittentens instruktioner, i rimlig omfattning informera denne om sådana omständigheter som kan vara av betydelse för uppdraget och utan dröjsmål lämna meddelande om de avtal som har ingåtts med tredje man för kommittentens räkning.

En handelskommissionär behöver inte uppge med vem avtal har ingåtts, utom när kommittenten enligt 27 § har rätt att ta över kommissionärens anspråk mot tredje man.

Art. 5.

Om kommittenten har angett ett lägsta pris vid försäljning eller ett högsta pris vid köp eller gett andra instruktioner för uppdraget och förhållandena är sådana att instruktionerna inte kan eller bör följas, ska kommissionären när det framstår som rimligt begära nya instruktioner.

En kommissionär som i sådana fall som avses i första stycket inte kan få nya instruktioner i tid ska avbryta utförandet av uppdraget. Finns det särskilda skäl att anta att kommittenten ändå skulle vilja att uppdraget utförs, ska kommissionären dock utföra det på ett sätt som är lämpligt.

Art. 6.

En kommissionär ska vårda kommittentens egendom väl. En handelskommissionär ska, om det behövs, ha en skadeförsäkring.

Är kommittentens varor inte individualiserade, ska kommissionären hålla dem avskilda från andra varor av samma slag, om inte kommittenten uttryckligen har godkänt att de sammanblandas. Detsamma gäller om en handelskommissionär tar emot kommittentens pengar.

Kommissionären ska avge redovisning för sitt uppdrag.

Art. 7.

En handelskommissionär som i sitt meddelande enligt 4 § om ingångna avtal inte uppgett med vem ett avtal har ingåtts ansvarar i förhållande till kommittenten för att avtalet fullgörs.

Art. 8.

En kommissionär som i sitt meddelande enligt 4 § felaktigt uppgett att ett avtal har ingåtts ansvarar i förhållande till kommittenten för att det uppgivna avtalet fullgörs. Detsamma gäller en kommissionär som utan fog medgett tredje man anstånd med att fullgöra ett avtal.

Kommittentens skyldigheter

Art. 9.

En kommittent ska i förskott tillhandahålla den egendom med vilken kommissionären ska fullgöra ett avtal med tredje man.

Art. 10.

Är ett kommissionsuppdrag varaktigt, ska en kommittent som förutser att uppdragets omfattning kommer att bli väsentligt mindre än vad kommissionären haft skäl att förvänta sig utan dröjsmål underrätta denne.

En handelskommissionärs rätt till provision

Art. 11.

En handelskommissionär som under uppdragstiden ingår avtal med tredje man för kommittentens räkning har rätt till provision på avtalen.

En handelskommissionär som har tilldelats ett visst område eller en viss kundkrets har rätt till provision även på avtal som kommittenten under uppdragstiden har ingått med en tredje man som hör till området eller kundkretsen. Detsamma gäller avtal som har ingåtts av en annan kommissionär som fått sitt uppdrag av kommittenten.

Om provisionens storlek inte har bestämts i avtalet, uppgår den till ett skäligt belopp.

Fullgör en handelskommissionär efter självinträde enligt 19 § eller av annan anledning själv i förhållande till kommittenten en prestation, har kommissionären samma rätt till provision som om prestationen hade fullgjorts av tredje man.

Art. 12.

En handelskommissionär som har haft ett varaktigt uppdrag har rätt till provision även på avtal som har ingåtts efter det att uppdraget upphörde, om

avtalet har ingåtts under sådana omständigheter som sägs i 11 § och kommissionären eller kommittenten har tagit emot tredje mans anbud under uppdragstiden, eller
avtalet har kommit till stånd huvudsakligen genom kommissionärens medverkan under uppdragstiden och har ingåtts inom skälig tid efter det att uppdraget upphörde.

Art. 13.

En handelskommissionär har rätt till provision endast i den mån tredje man har fullgjort avtalet. Om tredje mans underlåtenhet att fullgöra avtalet beror på kommittenten eller något förhållande på dennes sida, påverkar underlåtenheten dock inte kommissionärens rätt till provision.

Avtalsvillkor som i jämförelse med första stycket är till nackdel för kommissionären är utan verkan mot denne.

Kommissionärens rätt till ersättning för fullgörelse av avtal och andra utgifter

Art. 14.

Om en kommissionär själv har fått fullgöra det avtal med tredje man som kommissionären har ingått för kommittentens räkning, har kommissionären rätt till ersättning från kommittenten för detta. Har kommissionären fullgjort avtalet i förskott utan kommittentens samtycke, har kommissionären dock rätt till ersättning endast om tredje man i motsvarande mån har fullgjort avtalet.

Om provision inte ska betalas eller inte är avsedd att innefatta ersättning för utgifter, har kommissionären rätt till ersättning för sådana utgifter som har rört uppdraget och varit skäliga.

Kommissionärens säkerhetsrätt

Art. 15.

Till säkerhet för en fordran på provision eller annan ersättning hos kommittenten har en kommissionär panträtt i kommittentens varor som kommissionären med anledning av uppdraget har köpt in eller tagit emot för försäljning, om kommissionären har varorna i sin besittning eller under motsvarande kontroll.

En handelskommissionär har även panträtt för en fordran enligt första stycket i varor som kommissionären köpt in eller tagit emot för försäljning med anledning av ett annat kommissionsuppdrag för kommittenten än det där fordran har uppkommit, om uppdraget faller inom området för en näringsverksamhet som kommittenten bedriver.

En kommissionär som sålt kommittentens varor har panträtt i fordran hos tredje man, såvida kommissionären skulle ha haft panträtt i varorna om de inte hade sålts. Motsvarande gäller i fråga om en fordran hos tredje man på leverans av köpta varor.

Kommissionärens panträtt upphör, om kommittenten ställer godtagbar säkerhet för fordran.

Art. 16.

Kommissionären får realisera sin pant enligt 15 § för att täcka sina säkrade fordringar, när den fordran som panten utgör säkerhet för har förfallit till betalning eller när en annan händelse har inträffat som enligt avtal mellan parterna medför rätt att realisera panten.

Om panträtten gäller i varor som är utsatta för snabb förstörelse eller försämring eller som kräver alltför kostsam vård, får de realiseras tidigare än vad som framgår av första stycket.

Panten ska säljas på auktion. Finansiella instrument och valuta får också säljas på annat sätt eller realiseras genom avräkning, om det sker på ett affärsmässigt rimligt sätt. En fordran hos tredje man ska om möjligt drivas in, om den är förfallen till betalning.

Kommissionären ska, om det är möjligt, underrätta kommittenten före realisationen. Detta gäller dock inte i de fall som avses i tredje stycket andra meningen.

Om kommittenten är i konkurs, gäller 8 kap. 10 § konkurslagen (1987:672) i stället för denna paragraf.

Art. 17.

Om en kommissionär inte i rätt tid har fått provision eller annan ersättning av kommittenten eller om det finns starka skäl att anta att någon ersättning inte kommer att lämnas, har kommissionären rätt att till säkerhet för sin fordran hålla inne material och handlingar som tillhör kommittenten och som kommissionären har tagit emot för att fullgöra uppdraget. Fullmakter och andra handlingar av synnerlig betydelse för kommittenten får dock inte hållas inne.

Kommissionärens rätt att hålla inne material och handlingar upphör, om kommittenten ställer godtagbar säkerhet för fordran.

Kommissionärens stoppningsrätt

Art. 18.

En kommissionär som har köpt varor för kommittentens räkning och sänt dem vidare till kommittenten får för att säkerställa sin rätt enligt 15 § första stycket hindra att varorna lämnas ut till kommittenten. Detsamma gäller varor som kommissionären har innehaft för försäljning och som sänts tillbaka till kommittenten.

Första stycket gäller även om kommittenten har tagit emot transportdokument som avser varorna.

Självinträde och kombination

Art. 19.

Utförs ett kommissionsuppdrag i konkurrens med flera köpare eller säljare, har kommissionären rätt att för egen räkning träda in som köpare eller säljare av varan (självinträde) eller att utföra två eller flera kommittenters uppdrag mot varandra (kombination). I annat fall får självinträde eller kombination ske endast om kommittenten uttryckligen godkänt detta. Ett sådant godkännande behövs dock inte om kommittenten är en jämbördig motpart enligt 9 kap. 7 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Om självinträde eller kombination har skett enligt första stycket, ska kommissionären informera kommittenten om detta i sitt meddelande enligt 4 § om ingångna avtal.

Om kommittenten är näringsidkare och uppdraget inte faller inom ett område som utgör en väsentlig del av näringsverksamheten, är avtalsvillkor som i jämförelse med denna paragraf är till nackdel för kommittenten utan verkan mot denne. Detta gäller dock inte om kommittenten är en professionell kund enligt 9 kap. 4 eller 5 § lagen om värdepappersmarknaden.

Lag (2017:698).

Redovisning av pris

Art. 20.

En kommissionär ska för kommittenten redovisa det pris som har avtalats med tredje man eller, vid självinträde eller kombination, det pris som kommissionären har godkänt eller bestämt.

Har kommissionären efter det att kommissionsuppdraget togs emot ingått ett avtal som skulle duga som utförande av uppdraget, får det redovisade priset inte vara mindre förmånligt för kommittenten än priset i detta avtal. Detta gäller dock inte om kommissionären visar att det avtalet inte har ingåtts med anledning av kommittentens uppdrag.

Avser uppdraget finansiella instrument eller andra varor som växlar hastigt i pris, får det redovisade priset inte vara mindre förmånligt för kommittenten än vad som var gängse pris när kommissionären lämnade sitt meddelande enligt 4 § om ingångna avtal eller när det på ett betryggande sätt dokumenterades att uppdraget utförts. Av meddelandet eller dokumentationen ska det framgå på vilken dag och vid vilket klockslag som meddelandet avlämnats eller dokumentationen upprättats.

I 44 § finns bestämmelser om att en kommittent som vill kräva att ett annat pris redovisas ska meddela kommissionären detta inom viss tid.

Lag (2017:698).

Art. 21.

Kommittenten har rätt att av kommissionären få upplysningar om priser som kan ha betydelse vid en prövning enligt 20 § andra stycket.

Lag (2017:698).

Kommittentens rätt att avvisa ett avtal

Art. 22.

En kommittent får avvisa ett avtal som kommissionären har ingått, om

kommissionären har handlat oredligt mot kommittenten,
kommissionären har varit vårdslös vid avtalets ingående eller därefter och kommittentens intresse till följd av detta har eftersatts väsentligt, eller
kommissionären har självinträtt enligt 19 § utan att kommittenten lämnat nödvändigt godkännande.

Om kommittenten är näringsidkare och uppdraget inte faller inom ett område som utgör en väsentlig del av näringsverksamheten, är avtalsvillkor som i jämförelse med första stycket är till nackdel för kommittenten utan verkan mot denne. Detta gäller dock inte om kommittenten är en professionell kund enligt 9 kap. 4 eller 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

I 44 § finns bestämmelser om att avvisning av avtal ska meddelas kommissionären inom viss tid.

Lag (2017:698).

Kommittentens äganderätt till kommissionsvarorna

Art. 23.

En kommittent förblir ägare till varor som har lämnats till kommissionären för försäljning till dess att äganderätten övergår till tredje man eller, vid självinträde, till kommissionären.

Kommittenten blir omedelbart ägare till varor som kommissionären har köpt in för kommittentens räkning.

En fordran på tredje man på grund av dennes avtal med kommissionären är förbehållen kommittenten framför kommissionärens borgenärer.

Tredje mans rätt på grund av avtalet med kommissionären

Art. 24.

Genom avtalet mellan kommissionären och tredje man förvärvar tredje man rätt mot kommissionären men inte mot kommittenten.

Förvärvar tredje man en viss vara, är varan i och med avtalet förbehållen tredje man framför kommissionärens borgenärer.

Art. 25.

Har tredje man i egenskap av konsument köpt en vara av en kommissionär, har tredje man rätt att mot kommittenten rikta samma anspråk på grund av fel i varan som han eller hon kan göra gällande mot kommissionären, om både kommissionären och kommittenten är näringsidkare och förhållandena i övrigt är sådana som sägs i 46 § första stycket konsumentköplagen (1990:932). Det som sägs i 46 § andra stycket konsumentköplagen gäller inte i ett sådant fall.

En tredje man som med stöd av 46 § konsumentköplagen har rätt att rikta anspråk mot en kommissionär i tidigare säljled får göra samma anspråk gällande mot dennes kommittent, om kommittenten är näringsidkare.

Bestämmelserna i 46 § tredje stycket konsumentköplagen om reklamation med anledning av anspråk mot näringsidkare i tidigare säljled gäller också när tredje man vill rikta anspråk mot någon som är kommittent.

Försäljning i strid mot kommissionsavtalet

Art. 26.

Har kommissionären till tredje man sålt en vara som kommissionären hade för försäljning på villkor som väsentligt stred mot kommittentens intresse, eller har kommissionären vid försäljningen handlat oredligt mot kommittenten, får tredje man ändå rätt till varan, om tredje man vid försäljningen varken insåg eller borde ha insett detta. Detsamma gäller om kommissionären har sålt en vara som kommissionären hade för kommittentens räkning, trots att kommissionärens uppdrag hade upphört och kommissionären därför inte fick sälja varan.

Om kommissionsavtalet har upphört till följd av att kommittenten försatts i konkurs, ska en försäljning som kommissionären företar inte på grund av första stycket andra meningen ha större verkan mot konkursboet än den skulle ha haft om kommittenten själv företagit den. Har avtalet upphört till följd av att kommissionären försatts i konkurs, får tredje man inte åberopa bristande kännedom om konkursen i vidare mån än vad som varit möjligt om varan hade tillhört kommissionären.

Kommittentens rätt att ta över kommissionärens anspråk mot tredje man

Art. 27.

En kommittent får ta över anspråket mot tredje man på grund av avtal som kommissionären har ingått med tredje man för kommittentens räkning. Vid handelskommission får kommittenten dock ta över anspråket endast om tredje man är i dröjsmål med sin betalning eller leverans eller om kommissionären har brustit i sin redovisningsskyldighet, handlat oredligt mot kommittenten eller försatts i konkurs.

Innan kommittenten får ta över anspråket mot tredje man ska kommissionären underrättas. Om kommissionären begär det, ska kommittenten också först betala eller ställa säkerhet för sådan fordran som kommissionären har panträtt i enligt 15 § tredje stycket.

Om kommissionären själv har fullgjort tredje mans betalning eller leverans till kommittenten, får kommittenten inte ta över anspråket mot tredje man.

Art. 28.

En kommittent som gör gällande ett anspråk mot tredje man ska ställa säkerhet för vad tredje man kan bli skyldig att betala eller leverera till kommissionären enligt 30 § första stycket, om tredje man begär en sådan säkerhet.

Säkerhet enligt första stycket behöver inte ställas, om kommittenten visar ett skriftligt medgivande från kommissionären om att kommittenten har rätt att göra anspråket gällande eller om kommissionären har underrättat tredje man om detta.

Art. 29.

Har tredje man betalat eller levererat till kommissionären för att fullgöra avtalet med denne, trots att kommittenten enligt 27 § hade tagit över kommissionärens anspråk, gäller betalningen eller leveransen ändå mot kommittenten, om tredje man varken insåg eller hade skälig anledning att misstänka att kommissionären inte längre fick göra anspråket gällande.

Art. 30.

Har tredje man betalat eller levererat till kommittenten för att fullgöra avtalet med kommissionären, trots att kommissionären hade kvar rätten att göra anspråket gällande, gäller betalningen eller leveransen ändå mot kommissionären, i den mån denne inte har lidit skada av att betalningen eller leveransen har skett till kommittenten.

Har kommittenten åberopat ett skriftligt medgivande från kommissionären om att kommittenten har rätt att göra anspråket gällande eller har kommissionären lämnat ett meddelande om detta till tredje man, och visar det sig sedan att medgivandet eller meddelandet var ogiltigt, gäller tredje mans betalning eller leverans ändå mot kommissionären, om tredje man varken insåg eller hade skälig anledning att misstänka den omständighet som medförde ogiltigheten. Det gäller dock inte om rättshandlingen var ogiltig på grund av någon omständighet som anges i 17 § lagen (1936:81) om skuldebrev.

Tredje mans rätt till kvittning

Art. 31.

Mot krav från kommissionären på betalning för sålda varor får tredje man kvitta med en motfordran hos kommissionären även om tredje man när motfordringen uppkom visste att kommissionären handlade för annans räkning. Kvittning får också ske med en motfordran hos kommittenten i den mån kommissionären inte lider skada av en sådan kvittning.

Mot krav från kommittenten på betalning av en fordran på köpeskilling får tredje man kvitta med en motfordran hos kommittenten. Kvittning får också ske med en motfordran hos kommissionären, om motfordran förvärvades innan tredje man insåg eller hade skälig anledning att misstänka att kommissionären inte längre fick göra gällande fordringen. Om motfordran förföll till betalning efter denna tidpunkt och efter den tidpunkt då fordran mot tredje man förföll, får kvittning dock inte ske.

Kommissionsavtalets upphörande

Art. 32.

Om kommittenten återkallar eller kommissionären avsäger sig uppdraget, upphör kommissionsavtalet, även om återkallelsen eller avsägelsen sker utan fog.

I 43 § finns bestämmelser om skadestånd.

Art. 33.

Om ett varaktigt kommissionsavtal inte har ingåtts för viss tid, får kommissionären eller kommittenten säga upp avtalet att upphöra efter den uppsägningstid som anges i andra stycket.

Under det första året av uppdragstiden är uppsägningstiden en månad. Uppsägningstiden förlängs sedan med en månad för varje påbörjat år av uppdragstiden till dess att uppsägningstiden uppgår till sex månader. Parterna får dock avtala att uppsägning från kommissionärens sida får ske med tre månaders uppsägningstid även om uppdragstiden har varat tre år eller längre.

Parterna får, efter det att uppsägning har skett, avtala om kortare uppsägningstid än vad som sägs i andra stycket.

Om parterna avtalar om längre uppsägningstid än vad som sägs i andra stycket, får uppsägningstiden inte vara kortare vid uppsägning från kommittentens sida än vid uppsägning från kommissionärens sida.

Uppsägningstiden räknas från utgången av den kalendermånad då uppsägningen skedde.

Art. 34.

Ett kommissionsavtal som har ingåtts för viss tid upphör vid avtalstidens slut.

Om parterna fortsätter kommissionsförhållandet efter avtalstidens slut, ska avtalet därefter anses vara ett icke tidsbestämt avtal. Vid beräkningen av uppsägningstiden enligt 33 § för ett sådant avtal ska hänsyn tas till hela den tid som kommissionsförhållandet har varat.

Avtalsvillkor som i jämförelse med andra stycket är till nackdel för någon av parterna är utan verkan mot denne.

Art. 35.

Kommissionären eller kommittenten får säga upp kommissionsavtalet med omedelbar verkan, om

motparten inte har fullgjort sina skyldigheter enligt avtalet eller denna lag och detta är av väsentlig betydelse för den andre, samt motparten insåg eller borde ha insett detta, eller
det annars finns en viktig grund för att frånträda avtalet i förtid.

Avtalsvillkor som i jämförelse med första stycket är till nackdel för kommissionären är utan verkan mot denne.

I 45 § finns bestämmelser om meddelande om uppsägning enligt första stycket.

Art. 36.

Om kommissionären eller kommittenten försätts i konkurs, upphör kommissionsavtalet att gälla.

Trots kommittentens konkurs får kommissionären göra uppdraget gällande för tiden fram till utgången av dagen efter den då konkursbeslutet kungjordes i Post- och Inrikes Tidningar, om kommissionären inte tidigare kände till eller borde ha känt till konkursen.

Art. 37.

Har kommissionsavtalet upphört, ska kommissionären, intill dess kommittenten själv kan bevaka sina intressen, vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att skydda kommittenten mot förlust, om det inte av detta uppkommer betydande kostnader eller olägenheter för kommissionären. Kommissionären har rätt till skälig ersättning för åtgärderna.

Art. 38.

När kommissionsavtalet har upphört, ska egendom som kommissionären har tagit emot i anledning av uppdraget lämnas till kommittenten. Kommissionären får dock göra gällande sin säkerhetsrätt och stoppningsrätt enligt 15–18 §§.

En handelskommissionärs rätt till avgångsvederlag

Art. 39.

När ett varaktigt kommissionsavtal har upphört, har en handelskommissionär rätt till avgångsvederlag, i den mån

kommissionären har tillfört kommittenten nya kunder eller väsentligt ökat handeln med den befintliga kundkretsen och kommittenten kommer att ha väsentlig fördel av detta, och
ett avgångsvederlag är skäligt med hänsyn till omständigheterna, särskilt kommissionärens förlust av provision på avtal med de i 1 angivna kunderna.

Avgångsvederlaget ska uppgå till högst ett belopp som motsvarar ett års provision, beräknad efter ett genomsnitt under de senaste fem åren eller den kortare tid som uppdraget har varat.

Avtalsvillkor som i jämförelse med denna paragraf är till nackdel för kommissionären är utan verkan mot denne.

Art. 40.

En handelskommissionär har inte rätt till avgångsvederlag enligt 39 §, om

kommittenten har sagt upp kommissionsavtalet på grund av att kommissionären uppsåtligen eller av vårdslöshet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter mot kommittenten och åsidosättandet ger kommittenten rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan enligt 35 § första stycket 1, eller
kommissionären i samförstånd med kommittenten har överlåtit kommissionsuppdraget till någon annan.

Avtalsvillkor som i jämförelse med första stycket är till nackdel för kommissionären är utan verkan mot denne.

Art. 41.

En handelskommissionär som har sagt upp ett kommissionsavtal har rätt till avgångsvederlag enligt 39 §, endast om

uppsägningen grundas på en omständighet på kommittentens sida som ger kommissionären rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan enligt 35 §, eller
det på grund av kommissionärens ålder eller sjukdom eller liknande förhållanden inte skäligen kan krävas att kommissionsverksamheten drivs vidare.

Avtalsvillkor som i jämförelse med första stycket är till nackdel för kommissionären är utan verkan mot denne

Art. 42.

En handelskommissionär som inte inom ett år från det att kommissionsavtalet upphörde i ett meddelande till kommittenten gör gällande rätt till avgångsvederlag förlorar sin rätt till sådan ersättning.

Avtalsvillkor som i jämförelse med första stycket är till nackdel för kommissionären är utan verkan mot denne.

Skadestånd

Art. 43.

En kommittent eller kommissionär som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt kommissionsavtalet eller denna lag ska ersätta den andre parten den skada som därigenom uppstår, om inte han visar att detta inte berott på vårdslöshet på hans sida.

Har kommissionsavtalet upphört att gälla till följd av den ena partens konkurs, har den andre parten rätt till ersättning för den skada som därigenom uppstår.

I 45 § finns bestämmelser om att krav på skadestånd ska meddelas den andre parten inom viss tid.

Meddelande om prisredovisning och avvisning

Art. 44.

En kommittent som vill kräva ett annat pris än det som kommissionären har redovisat ska meddela kommissionären detta inom skälig tid och senast två år efter det att kommittenten insåg eller borde ha insett de omständigheter som ligger till grund för kravet.

En kommittent som vill avvisa ett avtal ska meddela kommissionären detta utan dröjsmål efter det att kommittenten insåg eller borde ha insett de omständigheter som ligger till grund för avvisningen.

Första och andra styckena gäller inte om kommissionären har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder.

Meddelande om uppsägning och skadestånd

Art. 45.

En kommissionär eller kommittent som enligt 35 § vill säga upp kommissionsavtalet med omedelbar verkan eller enligt 43 § kräva skadestånd ska meddela den andre parten detta inom skälig tid och senast två år efter det att han insåg eller borde ha insett de omständigheter som ligger till grund för uppsägningen eller kravet. Detta gäller dock inte om den andre parten har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder.

Risken för vissa meddelanden

Art. 46.

Har ett meddelande från kommissionären enligt 3, 42 eller 45 § eller ett meddelande från kommittenten enligt 44 eller 45 § avsänts på ett ändamålsenligt sätt, får meddelandet åberopas även om det har försenats, förvanskats eller inte kommit fram.

Preskription

Art. 47.

I fråga om preskription gäller preskriptionslagen (1981:130).

Konkurrensklausuler

Art. 48.

Ett avtal mellan kommissionären och kommittenten om att kommissionären inte ska bedriva verksamhet efter det att kommissionsavtalet har upphört (konkurrensklausul) är bindande för kommissionären, bara

om konkurrensklausulen har upprättats skriftligen, och
i den mån konkurrensklausulen avser det område eller den kundkrets som har tilldelats kommissionären och det slag av varor som kommissionsavtalet gäller.

Utan hinder av första stycket 1 får kommissionären åberopa en muntlig överenskommelse om lättnader i en konkurrensklausul.

Kommissionären är inte bunden av en konkurrensklausul längre än två år från det att kommissionsavtalet har upphört.

Denna paragraf hindrar inte att lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område tillämpas på en konkurrensklausul.

Cookie preferences

< Law & Q&A

Law & Q&A

Commission Act

Scope of the Act

Art. 1.

Freedom of contract and the mandatory nature of the Act

Art. 2.

Commission agreements through inaction

Art. 3.

The obligations of the Commissioner

Art. 4.

Art. 5.

Art. 6.

Art. 7.

Art. 8.

The obligations of the Principal

Art. 9.

Art. 10.

A Trade Commissioner's right to commission

Art. 11.

Art. 12.

Art. 13.

The Commissioner's right to compensation for the performance of agreements and other expenses

Art. 14.

Commissioner's security right

Art. 15.

Art. 16.

Art. 17.

The Commissioner's right to stop

Art. 18.

Self-entry and combination

Art. 19.

Report of price

Art. 20.

Art. 21.

The Commissioner's right to reject an agreement

Art. 22.

The Principal´s ownership of the commissioned goods

Art. 23.

Third party rights due to the agreement with the Commissioner

Art. 24.

Art. 25.

Sale in violation of the Commission agreement

Art. 26.

The Principal´s right to take over the Commissioner's claims against third parties

Art. 27.

Art. 28.

Art. 29.

Art. 30.

Third party's right to set-off

Art. 31.

Termination of the Commission agreement

Art. 32.

Art. 33.

Art. 34.

Art. 35.

Art. 36.

Art. 37.

Art. 38.

A Trade Commissioner's right to severance payment

Art. 39.

Art. 40.

Art. 41.

Art. 42.

Damages

Art. 43.

Notice of price report and rejection

Art. 44.

Notice of termination and damages

Art. 45.

The risk of certain notifications

Art. 46.

Limitation

Art. 47.

Competition clause

Art. 48.

Lagens tillämpningsområde

Art. 1.

Avtalsfrihet och lagens tvingande verkan

<
Law & Q&A